Foto: Caroline Andersson Renaud

Per Wästberg, författare och litteraturkritiker. Ledamot av Svenska Akademien.

Vad har läsningen betytt för dig?
Allt sedan femårsåldern har böckerna varit min lekplats, mitt nöjesfält, mitt universitet. De samtalade med mig dygnet om. Bokstäverna är mitt rikes budbärare med kunskap och fantasi i ständigt nya föreningar.

När jag läser något som borrar sig in, då kommer jag i beröring med en annan människas röst, och det kan för min del bara ske i ensamhet och bli en erfarenhet jag bra kan antyda existensen av.

Läsa är att resa – det är att sitta stilla och ändå få vind i seglen, det är att ta sig in i olika verkligheter, väcka uppdämda minnen, öppna existensformer som är skrämmande eller tröstande, tina upp känslor jag inte visste jag saknar, kanske en sårbarhet som gör mig starkare.

Böckerna gav mig otyglade upplevelser i tonåren. Det var som att sitta i ett flygplan som emellanåt försvann i en luftgrop: jag kippade efter andan, kravlade mig upp.